Forrest Gump räknas ofta som en av 90-talets stora klassiker och många listar den bland sina favoriter. Jag kan uppskatta det vackra fotot, miljöerna och förstå att människor som gillar filmen ser den som en ”må bra film”, ”Feel Good Movie” och tycker att den är charmig. Andra ser filmen t.o.m. som en fulländad klassiker. De är nog i majoritet. Själv har jag dock aldrig varit särskilt förtjust i Forrest Gump och snarare sett det naiva och ”charmiga” som irriterande. Naivt på fel sett, jag blev inte charmad. Eftersom jag har lite inblick över hur utvecklingsstörda, eller folk med olika handikapp, egentligen behandlas i samhället och vilka fördomar som finns, känns hela filmen som en krystad saga, ett luftslott, som man hamnat i en fantasivärld där personer med autism och förmodligen även liknande behandlas med respekt och tilltalas som om de var vanliga människor. Det ger en illa bismak.

Kanske intressant att nämna i sammanhanget då Huvudkaraktären med titelnamnet, Forrest Gump, har lärt Elvis ”The King” Presley sina fantastiska moves är att Presleys skapade en egen välgörenhetsorganisation, Opportunity Village i Las Vegas där man skapar enkla jobb och aktiviteter för människor med olika handikapp. Alltså ungefär som daglig verksamhet i Svenska kommuner. Jag har inte läst boken med samma namn och vet därför inte om sekvensen finns med eller hur medveten bok- eller manusförfattare var om Presleys hjärtefråga, men Kungen brann för att hjälpa just den typ av människor som Gump representerar i filmen. Hur nära karaktären är förlagan vet jag inte heller. Vad jag har förstått är att Gump beskrivs mer som en person med låg IQ. Författaren ville själv se John Goodman i huvudrollen istället för Tom Hanks. Honom hade jag gärna velat se i rollen och förmodligen föredragit.

Det är svårt att hitta texter som går i ungefär samma tankegångar som här. Men en lika svårflörtad skribent hos IndieWire är i vissa avseenden t.o.m. ännu hårdare. ”A Bad Movie That Gets Worse With Age” kallas den i artikeln. Författaren till den menar att filmen åldrats dåligt, att filmen representerar uselt filmberättande, att historien är illa hopsydd. Det kan jag hålla med om. Däremot vet jag inte hur det är med åldrandet eftersom jag aldrig gillat den och ser ingen särskild skillnad. Skribenten klagar över CGI:n som inte håller idag, men själv tycker jag att filmen i stort fortfarande håller jämförelsevis hög standard rent filmtekniskt sett om man jämför den med många högbudgetproduktioner under samma period.

Jag tror dock att skillnaden i åsikterna om hur den åldrats kan ha att göra med nationalitet. Jag är inte amerikan och kan inte se den utifrån amerikansk synvinkel, förutom att jag håller med om att filmen banaliserar amerikansk historia. Sedan är det något annat som just den här artikeln nämner, Whitewashing, eller det att man gör om historien ”Vit” vilket i sin tur kan ha dold rasistisk bakgrund. Det är något jag inte tänkt på förut, men också något som naturligtvis även finns med i förlagan. Möjligen har man I USA under senare år blivit mer medveten om whitewashing i film och annan populärkultur. Numera är det direkt impopulärt att svarta eller asiater spelas av vita skådespelare. Fast bara för några årtionden sedan var det en självklarhet och rätt så utbrett. Så jag antar att filmen kan ha försämrats ännu mer där borta i USA med tanke på förändring i attityder, vilket i sin tur är något positivt om det faktiskt påvisar att människor är mera medvetna om ojämlikhet och rasism i samhället. Att en film som Forrest Gump känns föråldrad och inte håller så bra kanske är ett tecken på att utvecklingen går framåt trots allt?

Dela med dig!
  • Facebook
  • Twitter
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Yahoo! Buzz
  • Print